OM MIG SJÄLV OCH LITTERÄRA INSPIRATÖRER
Tvivelsutan vore det en ren och skär lögn att säga att historiker var det jag drömde om att bli under uppväxtåren. Högt upp på min önskelista fanns yrken som marinarkeolog, hockeyproffs och astronom. Dykningen lade jag av med i 15-årsåldern och sanningen att säga var jag aldrig någon stjärna på isen heller. Det slutade med ett brutet ben och så småningom blev tennis min nya sport, och tennis och ishockey är fortfarande mina två favoritsporter. Ganska sent i tonåren var min blick fortfarande riktad mot stjärnhimlen. Astronomplanerna skrinlades emellertid när jag insåg att intresset egentligen var riktat mot Science-fiction litteraturen. När det drog ihop sig till universitetsstudier bävade jag. Siktet var först inställt på att bli museiman, men efter en termin med museologi hade jag fått nog av föremål i montrar, skelettdelar och andra döda ting. I stället blev det teologi, konstvetenskap och historia, där det senare ämnet gick segrande ur striden om vad jag skulle bli när jag blev vuxen på allvar. Därmed sögs jag in i historiens spännande värld. Sannerligen hade historia fångat mitt intresse redan under skolåren i Norrköping, men det slog mig aldrig att historia var något man kunde arbeta med på heltid. I själva verket tyckte jag att historia var något särdeles trist för man umgicks mest med döda människor hela tiden.

Om jag kort måste beskriva vad historia är, för det är en fråga jag ofta får, blir mitt svar alltid detsamma: det är en inventering av förflutenheten såväl som nutiden med förgreningar till alla andra ämnen. Med andra ord är historia ett brett ämne och kan liknas vid att man reser in i ett svart hål och aldrig säkert kan veta hur resan ska sluta. Historia har av tradition starka berättarelement och ligger därför nära litteraturen. Själv är jag anglofil och en anhängare av den engelska historietraditionen, där historia och ett historiskt berättande har en självklar plats i samhället.

Genomgående är jag inte en person som hänger upp mig på enskilda författare och läser allt de skrivit. För mig handlar det närmast om enskilda böcker snarare än hela författarskap och inspirationen kommer från alla möjliga håll. Emellertid finns det några författare och forskare som särskilt inspirerat mig. Historikern Sir Keith Thomas finns högt upp på min lista för att jag dyrkar hans underfundiga sätt att skriva. Kanske denne Walesares magiska stil stammar från Wales ensliga geografi. Ivar Lo Johansson är en annan författare som jag aldrig får nog av och med jämna mellanrum läser om. Det hänger samman med att Ivar Lo ofta skriver sentimentalt och var en skarp iakttagare av både samhället och människor i sin samtid. Att han, som föddes som statarbarn under Häringe gods, alltid tycks stå på de svagares sida gör hans författarskap ännu starkare.

En annan underhållande penna tillhör journalisten och författaren Hunter S Thompson, språkvirtuos och skapare av Gonzo-journalistiken. Författaren, journalisten och 'naturens' herre: John Krakauer, har i flera böcker fångat naturens själ, vilket påverkat mig starkt. Speciellt för att han är naturrealist mer än en natur romantiker. Susan Hill skriver så att blodet isar sig i ådrorna och hon är i största allmänhet en kolossalt läsvärd romanförfattare. Henry Roth slog ögonblickligen knock på mig den första gången jag läste honom. Skildringen av det judiska immigrantlivet i det tidiga 1900-talets New York är konturskarpt och levande. Jag syftar på hans första bok, Call it sleep (1934), som vann erkännande långt senare och där han under tiden drog sig tillbaka och hade alla möjliga yrken, för att 60 år senare ta upp sitt författarskap på nytt genom att i fyra volymer ge ut The Mercy of a Rude Stream (1994-1998). Roth skriver med nerv i varje mening och griper en om hjärtat sida efter sida. Han är en av få författare som får mig att gråta. Jane Austen måste också nämnas här. Underhållande och på kornet beskriver hon enskilda karaktärer och skapar dramatik i sina lantliga engelska miniatyrvärldar och tangerar därmed större frågor om moral, ansvar och orättvisor som handlar om alla människor. På ett liknande sätt kan man betrakta Elisabeth Gaskells författarskap.

Evelyn Waugh är mest känd för Brideshead Revisited (1945) men lika fängslande är människan Evelyn Waugh, som inte höll tand för tunga och därför skapade sig många ovänner. Det hedrar honom, att hålla mun gagnar ingen författare, för den som börjar självcensurera sig kan kasta pennan på skräphögen med en gång, eftersom det i alla bemärkelser innebär författarskapets definitiva död. Montague Rhodes James (M. R. James) är alla tiders bästa författare av spökhistorier. Som medeltidshistoriker i Cambridge tycks hans specialintresse (spökhistorier) ha skrivits som om de vore självupplevda. Det är nog det som skrämmer mest. Han framkallar en rädsla som man inte kan sätta fingret på. Hjälp, vad bra han är. Bland poeter som fallit mig i smaken vill jag nämna Dylan Thomas, Maria Wine och Werner Aspenström.
Tillbaka
Copyright © 2015 ULLGRENHISTORIA
Peter Ullgren, Ullgrenhistoria erbjuder kompetent och professionell historia på ett lättillgängligt sätt och drivs av Peter Ullgren, filosofie doktor i historia vid Lunds universitet. Bland annat erbjuder Ullgrenhistoria populärhistoriska föredrag utifrån olika teman, men sätter även ihop föreläsningar efter speciella önskemål. Är du/ni på jakt efter specialistkompetens gällande problem som rör det historiska fältet. Tveka i så fall inte att kontakta Ullgrenhistoria, som även erbjuder uppdragsforskning. Peter Ullgren, Fil dr historia, Lunds universitet, historiker, författare, föredragshållare, fack- och populärhistoria, uppdragsforskning, Ullgrenhistoria, kulturhistoria, En makalös historia, Bokbärare, Herrgårdsspöken, DET STORA NORDISKA KRIGET, Lantadel - Adliga godsägare i Östergötland och Skåne vid 1600-talets slut, Sisyfos förlag (2004), Herrgårdsspöken, Wahlström & Widstrands förlag (2005), Uppsnappade brev - Karl XII: s soldater Norge 1716, Wahlström & Widstrands förlag (2006), Forskningsprojekt I: Livets och dödens herrskap - Krapperups relationer till Brunnby kyrka 1748-1900 (finansierat av den Gyllenstiernska Krapperupsstiftelsen), Forskningsprojekt II: I Herrgårdarnas finrum - Herrskap och tjänstefolk på skånska och halländska herrgårdar 1750 - 1950 (finansierat av Riksbankens jubileumsfond och Vitterhetsakademin). Produktion av läromedel i historia för Bonnier utbildning.